Okej, ni har sett lite bilder från min nya hemstad men ni vet ju faktiskt inte hur jag bor. Geografiskt bor jag nära vattnet. Det låter förbannat fint, men mitt område är mer som Trelleborgs hamn än som Göteborgs skärgård. Vi kan säga att jag bor mitt emellan Trelleborgs hamn och godsbangård. Under nätterna, när lastbilarna kör i skytteltrafik precis utanför fönstret, vill jag gråta av sömnbrist. Till frukost häller jag sedan i mig nästan 1,5 liter kaffe. 

Mitt emot vår lägenhet ligger ett annat hus. Detta är dock inte ett vanligt hus (även om det är byggt för att verkligen se ut som det). Åh nej, detta är ett litet reningsverk. Ser oskyldigt ut men luktar skit, en riktig smygare, alltså. 

Lägenheten ligger två trappor upp. På andra våningen ligger en restaurang och ingången till köket ligger i vår trapp. Där brukar personalen sitta och röka med en nätdörr som skydd. Jag planerar inte att besöka den restaurangen än på ett tag. 

Vi har alltså kommit fram till själva bostaden. Den är sned. Sanslöst sned. När jag kom hit fick jag luta mina resväskor mot ena väggen för att de inte skulle ramla. Jag ser framför mig hur Martin Timell kommer uppför trapporna (han klarar sig precis uppför efter att ha halkat på trätrappan som är blöt efter den dagliga regnskuren), skakar bekymrat på huvudet och säger ”Det här är det värsta fuskbygget vi har sett”. Efter Google’s distanskurs i bygge skulle jag påstå att huset har satt sig och att resten är mögligt eller fuktskadat. Alla rum som har mjukt golv, det vill säga plastmatta eller heltäckningsmatta är något kuperade. Jag håller tummarna för att inte rasa ner i restaurangen. Ungefär här kommer Arga snickaren in och ropar ”Det här är ju livsfarligt! Vi måste ha en plan!” 

Men det är inte så illa som det låter. Vi har rent och fint, stort kök och badrum och element som får mitt sovrum att bli cirka 95 grader varmt om någon stöter till termostaten. Det är bara för finskan att plocka fram riset, liksom. Dessutom är det bara fem minuters promenad till den trevliga delen av hamnen, det vill säga den med småbåtar och restauranger. Att leva kollektivt är mysigt och mina rumskamrater är världens skönaste.