Trodde aldrig att den här dagen skulle komma. 

 

Har pluggdag idag. Massor att läsa och ett assignment att skriva. Läser om skilda indianer och funderar på huruvida sjöodugliga skepp ska få försäkras. Blandar chokladmjölk med jurisdiktioner, förfärligt kanadensiskt godis med långtradare utanför fönstret. Jag lät åtminstone bli att blanda alkohol i läsken igår. Crave:ar lösgodis, knäckebröd och gräddost. Har snart spenderat nio veckor här, drygt halva tiden. Galet vad snabbt tiden går. Snart Halloween och en lång paljettklänning väntar i garderoben. 

 

Idag har jag påbörjat min julklappsshopping. Eller ja, jag köpte en julklapp till mig själv som kommer vänta på min tills jag kommer hem. Men jag väljer att se det som en säkerhetsåtgärd, min mamma har nämligen börjat vidta antijulåtgärder. Förra året hade vi inte ens en gran, så vem vet vad som försvinner detta året? (Förslag: jag vill ha pappas köttfärssås och knäckebröd med gräddost (låt INTE Axel välja ost!) istället för julmat.) Det är faktiskt bara två månader till jul, man får börja fundera redan. 

 

I måndags firades Thanksgiving i Kanada och självklart kunde vi inte vara sämre. Det kan i för sig ha någonting att göra med mitt ihärdiga "Vi firar inte Thanksgiving i Sverige, så vi MÅSTE fira det när jag är här" och "Jag kan fixa kalkonen!". Måndagen bokades upp, alla skulle ta med sig tillbehör och svensken och indiern skulle laga sin första kalkon någonsin. Efter att ha kollat ett antal youtubeklipp och viftat bort alla varningar och skräckhistorier om misslyckade kalkoner (=misslyckad Thanksgiving) lyckades vi tillaga en grym kalkon. 

 

Så, med elva personer från sex olika länder runt ett för litet bord, med udda stolar och tallrikar och med massor av mat firade jag min första Thanksgiving. Helt klart en lyckad sådan. 

 

 

Köpt en hatt. Det kändes som om något saknades i min värld och sedan inköpet känner jag mig hel igen. Jag har fått European swag och tre "I love your hat" under de två gånger jag har burit den i mataffären. Ni fattar, livet blir bättre med en hatt på huvudet. 

 

Varit på poetry night. Två gånger faktiskt. Det är trevligt och kulturellt. Det kan behövas efter ett frat party. Det senare är trevligt, men dubstep kan nog inte räknas som kultur. 

 

 

05:45 ringer klockan. Dags för späkning, fasta och förlås oss våra synder i sann kristen anda. Löparskor på, koffein in och trött kropp ut. Åh, härliga morgon. Efter morgonpromenad och två micrade ägg sitter jag i skolbänken och pluggar pensioner. Bort till gymmet och upp på crosstrainern. River smalbenet. Äh, ett litet skrapsår tänker jag. Det börjar rinna blod. När det börjar rinna ner i skon och ner på maskinen får jag hoppa av och torka upp det. Drar upp strumpan som en pensionär på Mallis. Känner mig så jävla hård med blodiga strumpor. Kommer ner till omklädningsrummet, springer nästan på en naken tant. Att folk ska vara påklädda är väl den mista man kan begära? 

Hemresan är bokad. Den 23 december landar jag i pölseland och innan dess ska jag spendera fyra dagar i Toronto. Antar att jag hamnade i ett spenderarflow igår när jag bokade Montreal/Quebec så idag fortsatte jag att rasta mitt stackars plastkort. I någon minut tänkte jag vara ekonomisk och boka in mig på ett hostel. Argument som inte övertygade mig: 

 

1. Det är väl inte hela världen att sova tillsammans med människor du inte känner? 

2. Att dela toalett är inte så farligt? 

3. Det är faktiskt ganska trevligt att ha ett gemensamt duschutrymme, det blir som om du tillhör ett idrottslag. 

 

Eftersom jag varken tycker om lagsport eller gemsamma toaletter bestämde jag mig för att hotell faktiskt är trevligare. Efter att jag beslutat mig för detta konstaterade jag att det är ju inte lönt att bo på något sämre än fyra stjärnor (jag skyller på min barndom här). Det slutade med att jag bokade en svit. Tyvärr familjen, det blir inga julklappar det här året. 

Lunch för utbytesstudenter idag. En tjej pratar med en annan om sin planerade resa till Montreal och Quebec. 

 

Jag: Åh, vad kul! Ska du åka med kompisar eller? 

Hon: Nej, det var ingen som kunde då, så jag åker själv.

Jag: Men, du kunde ju frågat mig! (varför hon nu skulle göra det eftersom vi inte känner varandra utan bara sagt hej när vi insåg att vi båda är utbytesstudenter i samma klass) 

Jag: Men vill du ha sällskap kan jag hänga på. 

 

Planerade alltså en resa med en tjej jag inte, vid det tillfället, visste namnet på. Jag gillar't. Nu är det bokat och klart och den 8 november åker vi till Montreal och Quebec en vecka. 

 

Nu har jag hängt på den västra sidan av Atlanten i drygt en månad. När vågen visade 6 nya kilo under bältet (ja, det är där de sitter) kände jag att det var dags att börja röra sig lite mer än sträckan mellan chipslådan och sängen (ja, eftersom chipslådan är inbyggd under sängen). Äntrade gymmet för första gången förra veckan och det var precis ett sånt gym jag gillar. Ja, jag och muskulösa manliga män som tar anabola. Skaffar vi samma vanor kommer jag dock kunna kvala in på resten av meningen också. Dock är det nog inte så mycket anabola på vårt gym, det är mest akademiker och de ägnar sig hellre åt koffein och alkohol än att skaffa enorma muskler, små kulor och bröstmjölk. Fast vad vet jag.