Igår upptäckte jag att en mus hade flyttat in i vårt kök. Jag och Serafina fick panik och började spekulera i troligheten att detta djur skulle få hundra ungar, börja bjuda upp vänner på fest eller börja rafsa på våra dörrar på nätterna. En kvart senare var fyra råttfällor installerade och jag gick och la mig med förhoppningen att inkräktaren skulle ha mött Sankte Per lagom till morgonen. 

 

Idag är jag irriterad. Under de 16 timmar musarsenalen har stått redo har det inte hänt någonting. 

 

Troliga scenarion:

 

- Musen är en riktig finsmakare. Den käkar endast finost från delikatessdisken och låter sig minsann inte lockas av pizzamozzarellan från budgetmärket. 

- Den är laktosintollerant och tänker då inte bli svullen av en bit ost. 

- Den har bunkrat upp med en helt buffé av brända matresten bakom spisen. Så där ligger den och göttar sig och orkar inte gå den knappa metern för att hämta en bit ost. 

 

MEN nu har jag ju faktiskt placerat råttfällorna ytterst strategiskt, det vill säga precis vid spisen. De ligger där som två landminor och blockerar vägen. Det räcker att musjäveln försöker ta sig ut från baksidan av spisen och vinglar lite så kommer den vara fast, med eller utan önskan om ost. 

 

Därför är jag sur, för att jag verkar ha blivit överlistad av en mus.